Det är det tydliga budskapet från Ieva Reine, ledare för det baltisk-nordiska forskningsprojektet AGESWAP. Tillsammans med kollegor från Island, Sverige och Litauen, samt forskare från Lettland, Estland, Liechtenstein och USA, undersöker hon hur åldrande befolkningar kommer att forma arbete, välfärd och samhälle i framtiden.
Projektets resultat visar att de baltiska och nordiska regionerna delar samma övergripande utmaning – människor lever längre, och samhället har ett behov för att de stannar längre i arbetslivet. Men verkligheten ser olik ut beroende på vilken sida av Östersjön man befinner sig.
Två regioner, två verkligheter
– I de nordiska länderna kan man utgå ifrån att människor lever tillräckligt länge, och är tillräckligt friska, för att fortsätta arbeta, förklarar Reine och pekar på Danmark som ett exempel på hur detta påverkar arbetslivet. Tidigare i år antog det danska parlamentet en lag som höjer pensionsåldern till 70 år från och med 2040.
I Baltikum är dock livslängden mycket lägre, särskilt för män. Många människor drabbas av kroniska sjukdomar redan vid 50 års ålder. Kvinnor lever ofta längre än sina män, men kämpar med ekonomisk utsatthet och ensamhet. För dem är en höjning av pensionsåldern inte bara impopulär – den kan kännas omöjlig.
– Vi ser att den förväntade livslängden efter pensioneringen är så kort att människor saknar motivation för att investera i sitt arbetsliv. Många saknar helt enkelt den mentala styrkan att börja omskola sig för att kunna stanna kvar längre på arbetsmarknaden.
Arbete, familj och skyldigheter
Skillnaderna handlar inte bara om hälsa. De är också strukturella och kulturella.
I de nordiska länderna innebär volontärarbete ofta att man hjälper samhället i stort – att man stöttar medborgare och främlingar på sjukhus, i kulturlivet eller inom idrotten. Staten tar ansvar för äldreomsorgen, vilket ger människor frihet att välja sina egna aktiviteter.
I Baltikum innebär ”frivilligt” arbete vanligtvis att ta hand om familjen. I Litauen och, i viss mån, i Lettland är man enligt lag till och med skyldig att ta hand om sina äldre släktingar. Detta gör det svårare för äldre arbetstagare att behålla sitt avlönade arbete. Det leder också till utbrändhet, förklarar Reine:
– När människor tvingas göra något försämras deras mentala och fysiska hälsa jämfört med när de väljer att göra det på sin fritid.
Enligt Reine befinner sig Island någonstans mittemellan. Landet har starkt statligt stöd, precis som Sverige, men också tätt sammanknutna familjenätverk, precis som Baltikum. Denna kombination kan vara en bidragande förklaring till varför Island har en av de högsta livslängderna i Europa, med många äldre som kan och vill fortsätta arbeta.
Motivation och uppskattning
Reine lyfter också fram motivation som en faktor som spelar en stor roll för att hålla kvar människor på arbetsmarknaden. I båda regionerna är det mycket mer sannolikt att äldre arbetstagare stannar kvar i arbetslivet om de upplever att deras arbete är meningsfullt.
– Det handlar om huruvida man känner sig uppskattad, om man har självständighet och stöd. Denna typ av balans mellan ansträngning och belöning är mycket viktig. Att upprätthålla denna balans är det viktigaste för att hjälpa äldre personer så att de kan stanna kvar längre i arbetslivet.
Arbetsgivare måste tänka framåt
För arbetsgivare är en stor utmaning att sluta utbilda för gårdagens behov. Alltför många arbetsplatskurser och program från arbetsförmedlingar är föråldrade och lär ut färdigheter som inte längre är relevanta.
– Det är en missad möjlighet, säger forskaren. Äldre anställda kan ha tio eller tjugo år kvar i arbetslivet. Men de behöver utbildning som är framtidsinriktad och som förbereder dem på nya sätt att arbeta. Arbetsgivarna måste tänka ett steg framåt, fortsätter hon.
Vissa företag experimenterar med särskilda utbildningsdagar varje år, då medarbetare kan ägna sig åt att utveckla nya färdigheter. AGESWAP-teamet tror att denna typ av framtidsinriktade investeringar blir avgörande om Europa vill hålla sin åldrande arbetskraft engagerad och produktiv.
Ingen mörk framtid
Politiker beskriver ibland den åldrande befolkningen som en förestående kris: högre vårdkostnader, färre arbetstagare, tyngre bördor. Men Reine och hennes forskarkollegor har en mer optimistisk syn.
– Vi lever längre, till stor del tack vare medicinska framsteg. Nyckeln är att hålla människor friska medan de lever. Livskvaliteten är viktigare än bara antalet år. Om en person är frisk till slutet av sitt liv har hen möjlighet att bidra till samhället, att arbeta, att ägna sig åt meningsfulla aktiviteter och att inte vara en börda. Så jag tror att det viktigaste vi kan göra för våra regioner är att hålla befolkningen frisk, säger hon.
Vidare läsning:
