Nostalgi intar den politiska scenen när kriser förändrar Norden

När samtiden verkar bestå av en kris efter den andra faller man lätt in i nostalgi. År 2016 trendar på sociala medier, och människor lägger upp gamla bilder och minns en tid då världen upplevdes som mer stabil. Den utspridda nostalgin tillåter politiker att använda det förflutna som verktyg för att lova att återställa den gamla ordningen.

En grupp nordiska forskare i projektet PastForward: The political uses of the past in digital discourses about Nordic futures som leds av biträdande professor Manuel Menke vid Köpenhamns universitet har analyserat partiprogram och Facebookinlägg under valen i Norge 2021, Sverige och Danmark 2022 och Finland 2023 för att ta reda på hur politiker strategiskt använder det förflutna.

– Nostalgi har blivit ett populärt politiskt verktyg och är speciellt vanligt bland högerpartierna. De använder det för att göra upprepade påståenden att det förflutna var bättre och att allt med nutiden är problematisk. Många av deras förslag utgår från idén att vi kan återvända till ett slags förlorat nirvana genom vissa förändringar, som att reversera mångkulturalismen och globalismen och ta maktpositionerna från vissa eliter, säger Menke.  

– Högerpartier talar ofta om gemensamma normer och värderingar, men också om nationella kulturella uttryck som mat och kristendom. Även om religion inte spelar någon större roll för många i Norden, använder de ändå föreställningar om ett kristet arv, västerländska normer och upplysning för att skapa en känsla av en kollektiv identitet. Detta ställs ofta i kontrast till islam och den kultur som förknippas med invandrargrupper i syfte att framställa muslimer och flyktingar som utgrupper som varken passar in kulturellt eller historiskt. Men det är inte bara högern som flirtar med nostalgi. Partier på vänstersidan talar i stället om det förflutna utifrån den nordiska traditionen med välfärdsstater, såsom ’folkhemmet’ i Sverige och om traditioner med jämlikhet och miljömedvetenhet, fortsätter han.

Geopolitiska förändringar väcker det förflutna till liv

Det finns många aktuella exempel oroväckande användning av nostalgi i politiken, enligt Menke.

–Ryssland och USA följer nu ett återuppväckande av imperialistiska idéer om att återupprätta storhet, som i hög grad bygger på historiska föreställningar om makt, kolonialisering och återskapande av stora imperier. Det är en fortsättning på den utveckling vid som under Brexit i Storbritannien. Det är inte oväntat att denna utveckling drivs av inflytelserika män som förespråkar en återgång till traditionella, kompromisslösa maskulinitetsideal som växt fram inom alternativhögern. Vi ser en återkomst av en politik vi hade hoppats lämna bakom oss, säger han,

Högerskiftet under de senaste åren har lett vänstern in i en situation med mycket nostalgi.

– Det ser vi mycket av i USA just nu, till exempel i nostalgi för Obamaåren och ett vänsternarrativ som står i stark kontrast till Trumps verklighetsbild. Det väcker frågan om vänstern kan använder nostalgi på mer konstruktiva sätt än högern. Lyckas de omvandla denna längtan efter ett progressivt förflutet till en rörelse och en stark drivkraft, eller fastnar de bara i den nya politiska verklighet som de upplever att de inte kan ta sig ur? Finns det en möjlighet att skapa större enighet över partigränserna mellan höger och vänster? Eller blir den en parallell historia om en framtid där vänstern försöker återskapa det som var innan? undrar Menke.

Positiv nostalgi

Enligt Menke kan det förflutna och nostalgi också vara positiva verktyg när de används på ett reflekterat och konstruktivt sätt.

– Vissa saker i det förflutna behöver inte tas tillbaka men kan informera vår framtid och hjälpa oss göra bättre beslut idag. De hjälper oss att säga: vi har ett starkt arv av robusta demokratiska värderingar i Norden, så låt oss bygga vidare på det. Man kan erkänna de storslagna ögonblicken och betydelsefulla personerna i det förflutna, samtidigt som man ser den utveckling som faktiskt har skett, säger han.

Det förflutna kan också bidra till att synliggöra saker som behöver förändras. Till exempel frågor kring urfolks rättigheter i Norden.

– Danmark fick ett otrevligt uppvaknande gällande landets hantering av Grönland tidigare. Nu inser man hur viktigt Grönland är, och att relationen har förändrats så avsevärt visar att situationen inte var ideal förr. Vi kan också se att det finns ett mycket större erkännande av tidigare misstag på grund av de geopolitiska förändringarna. Samma utveckling syns i Norge, där medvetenheten om samiskt kulturarv har ökat. Samtidigt finns förstås nu en oro för att den tillbakagång till imperialistiska idéer som har skett i andra länder också skulle kunna nå Norden om högerpartierna blir starkare, säger Menke.

2016-trenden på sociala medier

Under den senaste tiden har året 2016 trendat på sociala medier. Tio år verkar inte så länge sedan men nostalgin är stor för en tid innan Covid-19 pandemin och fullskaligt krig i Europa.

– Det visar bara att förändring och kriser numera sker i allt snabbare takt. Nostalgi handlade aldrig om hur långt bak i tid något var utan hur stor skillnaden är. Kontrasten mellan idag och för tio år sedan är enorm. 2016 var då det skiftade, Trump valdes för första gången och Brexit händer däromkring. Därför är denna trend viktigt, den är mestadels politiskt driven och vi får hur den påverkar kommande val, säger Manuel Menke.

Hur kommer det förflutna påverka kommande val?

– Det är alltid svårt att förutspå, men jag hoppas att den snabba tillbakagången av demokratin i USA är en så stark varningssignal att särskilt konservativa partier inser att de måste hitta andra vägar än att följa USA:s exempel. Det vill säga, att den nostalgi de presenterar inte bara handlar om kontraster och ’de andra’, som påstås vara orsaken till att allt har förändrats till det sämre, säger Menke.

– Men vi är fortsättningsvis mitt i flera kriser och de kommande valen måste hantera det. Jag undrar hur mycket denna krismodus kommer definiera vårt fokus på nutiden. Antagligen kommer fokuset ligga på att om att stärka säkerheten och öka de militära utgifterna, skydda våra demokratiska institutioner och bli mer självständiga i Norden och i Europa. Kanske kan vi se lite positiv nostalgi kring Europas styrkor och värderingar som vi byggt upp över många decennier och som något vi måste värna om och försvara mot USA, Kina och Ryssland, avslutar han.