Våld i nära relationer och annat könat våld är ett utbrett problem i de nordiska länderna. Könat våld kan vara både fysiskt, psykisk och sexuellt och riktas oftast mot kvinnor medan våldsutövarna oftast är män.
Cirka hälften av alla kvinnor i Finland, Sverige och Danmark uppger att de har upplevt fysiskt våld, hot om våld och/ eller sexuellt våld enligt Europeiska unionens ‘Gender-based violence survey 2024’. I Norge rapporterar en av tio kvinnor att de blivit utsatta för våld i nära relation. Forskning tyder på att urfolksgrupper, framför allt urfolkskvinnor, har en särskild utsatthet när det gäller den här sortens våld.
– Det finns specifika utmaningar för urfolkskvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Vår forskning visar till exempel att det kan vara svårare att lämna en våldsam relation eftersom det också kan betyda att man behöver lämna sitt samiska sammanhang. Man har då kanske inte möjlighet att bedriva renskötsel mer, inte tillgång till det samiska språket och sina marker på samma sätt mer och kanske inte ens barn heller, säger Jennie Brandén, universitetslektor vid Umeå Universitet.
Brandén leder det NordForsk-finansierade Nordic Network on Gendered Violence in Sámi and Inuit Communities (NOGVIS), som samlar experter från Sverige, Norge, Finland och Danmark, inklusive representanter från Samerådet och Inuit Circumpolar Council, Grönland.
Behov av nordiskt samarbete kring forskning om könat våld bland urfolk
Jennie Brandén tillhör forskargruppen Lávvuo vid Umeå universitet som fokuserar på samisk hälsa. De har bland annat kartlagt våld mot samiska kvinnor i Sverige på uppdrag av Sametinget. Av de samiska kvinnor som deltog i studien uppgav över hälften att de utsatts för sexuellt våld, sju av tio för psykiskt våld och nästa en tredje del för fysiskt våld, i ett livsperspektiv.
I samband med kartläggningen såg forskarna ett behov för ökat nordiskt samarbete kring detta ämne vilket ledde till NOGVIS.
– Sápmi sträcker sig över fyra nationsgränser, men forskningen är fortfarande väldigt nationsstatsbaserad. Så vi såg ett behov att samarbeta kring de här frågorna, både för att synliggöra likheter och kontextuella skillnader mellan de olika nordiska länderna. Vi såg också vikten i att utbyta erfarenheter med forskare och representanter för inuitsamhällena på Kalaallit Nunaat (Grönland). Det kan finnas en ganska grundad misstro till forskning bland urfolk, därför ser vi också ett stort behov av att diskutera och utveckla forskningsetiska förhållningssätt och betona vikten av att förankra den här typen av forskning i ett urfolksfeministiskt perspektiv. Det finns en feministisk etisk aspekt här, men också en central urfolksetisk aspekt, säger hon.
Särskilda utmaningar knutna till kön och kolonialism
Nätverket har ett könat och kolonialt maktperspektiv på våld. Urfolkskvinnors särskilda utsatthet kan delvis knytas till kolonialismen.
– Vi tänker att det på olika sätt spelar en roll att man utgör en minoritet och att ens rättigheter som urfolk hela tiden utmanas. Det samiska samhället får till exempel kämpa väldigt mycket för att bedriva renskötsel, tala samiska och utöva samisk kultur. Det kan lämna mindre utrymme till att adressera problem som ojämställdhet och könat våld. Det kan också finnas en bristande tillit till myndigheter. Det finns alltså omständigheter knutna till koloniala maktordningar som kan bidra till en ökad utsatthet och som kan göra det svårare att prata om våldet och jobba förebyggande, säger Brandén.
Som urfolkskvinna kan man också vara utsatt för rasistiskt våld, något hon understryker som viktigt att ta hänsyn till.
– Kvinnor generellt är särskilt utsatta för sexualiserat våld, till exempel sexuella trakasserier i det offentliga, vi ser i vår forskning att väldigt många samiska kvinnor också upplever rasistiskt våld som ju samtidigt kan vara sexistiskt, säger hon.
Kunskapsspridning och urfolksfeministiska perspektiv i forskning
NOGVIS vill öka synlighet för forskningen om könat våld i samiska- och inuitsamhällen i Norden. De har som målsättning att skapa strukturer för att dela kunskap och samarbeta kring dessa frågor, samt nå ut brett med information till forskare, praktiker, politiker och urfolksorganisationer.
– I en svensk kontext har vi ett enormt behov att synliggöra kolonialismens samtida effekter och inkludera samiska perspektiv i arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor till exempel. Vi behöver också utveckla stödstrukturerna, då vi ser en tydlig tendens att man inte når ut till de samiska kvinnor som utsätts för våld på samma sätt, säger Brandén.
– Något vi vill bibehålla och jobba vidare med är att involvera centrala urfolksorganisationer i forskningsprocesserna. Det ser jag också som helt centralt ur ett forskningsetiskt perspektiv. Så den relationen vi byggt upp med Samerådet och ICC Grönland är kanske det allra viktigaste med nätverket, fortsätter hon.
Läs mer om nätverket och se inspelningar från deras webbinarier: Nordic Network on Gendered Violence in Sámi and Inuit Communities (NOGVIS)
